7 oktober.

Flyg från Skavsta med Ryan Air till Alicante. Det är nu äventyret börjar. Vi ska ner till Torrevieja för att titta på lägenheter. En lägenhet som ska bli en framtida tillflyktsort från vardag, stress och även tristess. Ett ställe vi kan åka till när vintrarna blir för kalla, när regnet blir för ihållande och molnen vägrar släppa igenom ljus.

8 oktober
Rundtur med Christer från Next Casa 4 U i Torrevieja med omnejd. Under en hel dag körde vi runt och tittade på olika nya objekt, vissa fortfarande under uppbyggnad. Första stället vi åkte till hette Aquanature och låg i La Mata ca 7 km från Torrevieja. Jättefina lägenheter med ca 400 m till stranden men priserna var lite över vår planerade budget. Vi fortsatte att titta på flera objekt men efter att ha sett La Matas strandnära läge så kändes det som att gränsen vi tidigare satt på max 2 km till stranden, krympte drastiskt. Helt plötsligt blev två km väldigt långt… Alla objekt som visades under dagen var nya, fräscha, fina lägenheter. Prisklassen låg dock ganska mycket högre än vad vi tidigare hade bestämt så vi var lite skeptiska, det kändes som om det började skena iväg när priserna började ligga på 169 000 €. I vilket fall som helst var det en trevlig dag som avslutades med att vi stannade till på deras kontor där vi även fick träffa Annelie som vi tidigare haft kontakt med.

9 oktober

Caroline från fastighetsbyrån tog oss med på dagens rundtur för att visa deras objekt. Oturligt nog så visade det sig att det var en lokal helgdag, så alla nybyggen var stängda. Vi åkte runt och tittade på lite begagnade objekt och sakta började tankarna göra frivolter hos både L och mig... är det verkligen begagnat vi vill ha? Vill vi måla och fixa? Vill vi leta hantverkare som fixar i lägenheten medan vi är i Sverige (helt utan koll)? Neeej, vi vill ha en lägenhet som vi ska kunna bo i från dag ett utan att behöva tänka på renovering. La Matastranden spökade i våra hjärnor...

10 oktober

Den här dagen var det Atlas tur att visa vad de går för. Det började med en total katastrof. Vi hade stämt träff kl 10.00 utanför hotellet men det kom ingen. Till slut ringde det en dam som på engelska undrade var vi var, L fick förklara adressen och hon sa att hon snart var på plats. Vi väntade och väntade och jag kände hur sur jag blev. När damen till slut dök upp hade vi väntat en halvtimme. Hon kunde ingen svenska vilket vi inte hade blivit informerade om, visst förstår vi engelska men vissa "termer" i bygg- och fastighetsbranschen fick vi låta slinka igenom med ett leende, nickande och hummande. Det största missförståndet var nog ändå att de trodde att vi ville bo nära en golfbana. Det var inte alls vad vi sagt, vi vill bo nära stranden och ha ett hyfsta bilavstånd till golfbanan. Jaja, något hade blivit fel där. Men vi fick åka och titta på en kanonfin lägenhet i en golfresort. Nytt, fint, fräscht och med en egen lite trädgård med apelsinträd i. Allt var perfekt förutom att det fanns inget annat där. Inga restauranger, långt till stranden och faktiskt hyfsat långt att gå till hål ett på golfbanan. Resorten låg granne med hål åtta. Nej, det var nog inget för oss trots allt.

Tre dagar med husvisning, sen fick vi lite egentid och semester. En av dagarna tillbringade vi vid La Matastranden för att känna in lite... och det kändes bra. Mycket bra!

  Ett av de två höghusen som det byggdes för fullt på i La Mata.

Ett litet collage över La Matastranden och höghusen som är under uppbyggnad. Bilden på cementklumparna och armeringsjärnen är den framtida poolen med garage under.