7 oktober.

Flyg från Skavsta med Ryan Air till Alicante. Det är nu äventyret börjar. Vi ska ner till Torrevieja för att titta på lägenheter. En lägenhet som ska bli en framtida tillflyktsort från vardag, stress och även tristess. Ett ställe vi kan åka till när vintrarna blir för kalla, när regnet blir för ihållande och molnen vägrar släppa igenom ljus.

8 oktober
Rundtur med Christer från Next Casa 4 U i Torrevieja med omnejd. Under en hel dag körde vi runt och tittade på olika nya objekt, vissa fortfarande under uppbyggnad. Första stället vi åkte till hette Aquanature och låg i La Mata ca 7 km från Torrevieja. Jättefina lägenheter med ca 400 m till stranden men priserna var lite över vår planerade budget. Vi fortsatte att titta på flera objekt men efter att ha sett La Matas strandnära läge så kändes det som att gränsen vi tidigare satt på max 2 km till stranden, krympte drastiskt. Helt plötsligt blev två km väldigt långt… Alla objekt som visades under dagen var nya, fräscha, fina lägenheter. Prisklassen låg dock ganska mycket högre än vad vi tidigare hade bestämt så vi var lite skeptiska, det kändes som om det började skena iväg när priserna började ligga på 169 000 €. I vilket fall som helst var det en trevlig dag som avslutades med att vi stannade till på deras kontor där vi även fick träffa Annelie som vi tidigare haft kontakt med.

9 oktober

Caroline från fastighetsbyrån tog oss med på dagens rundtur för att visa deras objekt. Oturligt nog så visade det sig att det var en lokal helgdag, så alla nybyggen var stängda. Vi åkte runt och tittade på lite begagnade objekt och sakta började tankarna göra frivolter hos både L och mig... är det verkligen begagnat vi vill ha? Vill vi måla och fixa? Vill vi leta hantverkare som fixar i lägenheten medan vi är i Sverige (helt utan koll)? Neeej, vi vill ha en lägenhet som vi ska kunna bo i från dag ett utan att behöva tänka på renovering. La Matastranden spökade i våra hjärnor...

10 oktober

Den här dagen var det Atlas tur att visa vad de går för. Det började med en total katastrof. Vi hade stämt träff kl 10.00 utanför hotellet men det kom ingen. Till slut ringde det en dam som på engelska undrade var vi var, L fick förklara adressen och hon sa att hon snart var på plats. Vi väntade och väntade och jag kände hur sur jag blev. När damen till slut dök upp hade vi väntat en halvtimme. Hon kunde ingen svenska vilket vi inte hade blivit informerade om, visst förstår vi engelska men vissa "termer" i bygg- och fastighetsbranschen fick vi låta slinka igenom med ett leende, nickande och hummande. Det största missförståndet var nog ändå att de trodde att vi ville bo nära en golfbana. Det var inte alls vad vi sagt, vi vill bo nära stranden och ha ett hyfsta bilavstånd till golfbanan. Jaja, något hade blivit fel där. Men vi fick åka och titta på en kanonfin lägenhet i en golfresort. Nytt, fint, fräscht och med en egen lite trädgård med apelsinträd i. Allt var perfekt förutom att det fanns inget annat där. Inga restauranger, långt till stranden och faktiskt hyfsat långt att gå till hål ett på golfbanan. Resorten låg granne med hål åtta. Nej, det var nog inget för oss trots allt.

Tre dagar med husvisning, sen fick vi lite egentid och semester. En av dagarna tillbringade vi vid La Matastranden för att känna in lite... och det kändes bra. Mycket bra!

  Ett av de två höghusen som det byggdes för fullt på i La Mata.

Ett litet collage över La Matastranden och höghusen som är under uppbyggnad. Bilden på cementklumparna och armeringsjärnen är den framtida poolen med garage under.

Den 7 september åkte vi till Kista och besökte den stora Köpa hus utomlandsmässan. Där var utställare från hela världen som ville  marknadsföra sina bostäder till presumtiva köpare. Utställarna kom från över 20 olika länder, det var agenter, fastighetsmäklare, byggmästare och markägare samt lite andra företag inom branschen.

När vi hemma diskuterat hur mycket en lägenhet får kosta tyckte vi nog att 6-700 tkr borde räcka. På mässan  insåg vi ganska snart att det var svårt att hitta nåt lämpligt objekt i den prisklassen. Gränsen tänjdes sakta men säkert till 1 miljon. Kunde vi få ett amorteringsfritt lån med låg ränta så skulle det inte göra så stor skillnad i månadskostnad, resonerade vi.

Vi inriktade oss mest på Spanien och Torreviejaområdet. Vi träffade åtminstone tre utställare som ingav stort förtroende direkt. Det var Fastighetsbyrån, Next Casa 4 You och Atlas. Next Casa 4 You hade vi haft kontakt med lite tidigare, så vi visste redan lite om dem. Nackdelen med dem var att de bara hade nyproducerat och objekten var väl inte riktigt i den prisklassen vi tänkte oss ligga i. Fastighetsbyrån kändes svenskt och seriöst, dessutom hade de lägenheterna med de bästa priserna. Atlas var glada och pigga och hade också mycket begagnat att sälja. Kontakter knöts och mailadresser utbyttes.

Vi tittade på massor av objekt, åt kolor och lyssnade på en föreläsning om att köpa hus i Spanien. Att köpa hus utomlands kändes helt plötsligt väldigt nära och inte alls som en ouppnåelig dröm. Fulla av inspiration åkte vi hem och började planera för en visningsresa till Spanien.

   Vi har rest ganska mycket tillsammans. Vi har varit i Lübeck ett flertal gånger både på våren och på julmarknad, det är en alldeles underbar liten stad som vi båda tycker mycket om. Vi har varit till Rom med vänner, sol- och badresa till Turkiet, Egypten och Kanarieöarna (där badkläderna tyvärr fick ligga kvar i resväskan). Vi har bilat till Toscana, gjort långweekendresor till St Petersburg, Budapest, Prag och Köpenhamn och en sparesa till Riga. I våras gjorde vi en oförglömlig resa till Island med ett helt gäng goa och glada människor. Vi har också faktiskt lyckats samla ihop alla barn med respektive, 8 st, och dragit iväg på en båtresa till Tallinn. Men resan som förändrade allt gjorde vi i oktober i år, resan till Torrevieja på Costa del Blanca i Spanien...

Blå lagunen, Island

Vi brukar säga, det finns så många osedda platser som vi måste se. Hur kan man kombinera det med en lägenhet i Spanien? Jo, vi har tänkt så här, boendet i Spanien får inte kosta så mycket att det inte finns ekonomiskt utrymme att även besöka andra platser. Det har hela tiden varit grundtanken. Varför just Spanien kan man ju undra, men det är bl a klimatet, golfen och närheten till Sverige. Man kan flyga ner på en långweekend, det går faktiskt fortare att flyga till Alicante än att åka till Ullared och shoppa! Dessutom ger det mer livsnjutning per satsad krona!

och vi är inte annorlunda. Det som skiljer oss från andra just nu är att drömmen håller på att gå i uppfyllelse. Vi vågade till slut låta drömmen gå i uppfyllelse.

Det hela började för två år sen. Vi hade varit tillsammans i ca 6 mån, satt på en restaurang och åt middag. Av nån anledning började vi prata med paret bredvid, båda var pensionärer. Det var kallt ute och paret berättade att de tidigt i morgon bitti skulle flyga ner till sitt hus i Spanien. De hade haft huset i flera år och längtade nu ner till värmen. Idag kommer jag inte ihåg var i Spanien de hade sitt hus men det spelar ingen roll, jag kommer ihåg känslan jag hade. Känslan att ha ett ställe man kan fly till när den svenska vintern biter i kinderna, när mörkret är oändligt mörkt, när batterierna är urladdade och huden är genomskinligt blekt... 

Vi pratade om det, L och jag. Det visade sig att han hade länge haft tankarna om ett hus i värmen, där man kan äta gott, dricka gott, flanera, sola, bada och spela golf. Den kvällen fick vi en gemensam dröm.

  La Matastranden i Torrevieja.